Julmiddag redan?!

Jisses – när jag är ute på mina lååånga promenader slirar hjärnan som den vill. Tankarna bara flyter runt utan att jag har någon kontroll. Som drömsömn ungefär och antagligen som meditation. (dock funkar inte organiserad strukturerad meditation för mig; de gånger jag har prövat har jag bara somnat – hmmm)
Mitt i ”Alunda city” insåg jag att jag gick och klurade på vad jag skulle välja på julbordet i år för att slippa onödiga blodsockerhöjande och fettbildande kolhydrater.
Stannade för julskinka med fettranden kvar, ost, smör o grönkål. Det ska bli gott.
Men det är långt till jul lyckligtvis…

Skeptiska fundringar om viktnyttan med s k motion

Jovisst, det är väldigt skönt att ge sig ut och promenera. I alla fall vid den här tiden på året. Och hyfsat många steg blir det. Men bara hyfsat just. En vanlig promenad för mig genererar 3000-5000 steg och det kommer jag enkelt upp i när jag vankar runt här hemma och hänger tvätt eller dammsuger eller gör något annat skoj. Och förbränningsmässigt är det rätt patetiskt. T ex skulle dagens raska promenad på 35 minuter motsvara 118 kcal eller 3 skivor gräddost. Att jämföra med basalförbränningen för mig på ett dygn som är ca 1700 kcal.

Alltså om jag sitter på min bak och bara andas och knappar på paddan och möjligen går till postlådan så bränner jag ändå energi motsvarande över 8 timmars promenad. Även om mina fötter skulle hålla för en dubbelt så lång daglig promenad (men det gör de inte) så skulle det inte påverka dygnsförbränningen med mer än 12%. Så vad vikten anbelangar spelar det ingen större roll tror jag. Jag är ju ett levande bevis på att det går att rasa i vikt trots nästan total orörlighet.

Men det är ljuvligt att komma ut på den blomdoftande slingrande skogsvägen och det är säkert bra för blodcirkulationen.

Om jag bara inte fick så ont i foten…

Eva med träningslinne o keps
på sniskan?

Så blev man kvasikändis…

Rätt så absurd känsla att se mig själv som ”Månadens framgångare” på Matdagboken. Och på självaste nationaldagen till och med.

Blev många glada tillrop från andra som sliter med kost och hälsa.

Dagen bjöd på strålande väder och det blev hela tre promenader för min del. Så pass att höger fotled känns mer kvaddad än nånsin. Varför ska jag alltid överdriva?! Men det var åtminstone ljuvliga prommisar.

Berättelsen i Matdagboken här

Tjockjacka och öronskydd i juni

Hade sett fram mot en solig och lugn och behaglig söndag. Kanske inviga nya trädgårdsmöblerna med en bra bok i näven. Soligt var det… men samma iskalla polarvind som igår, om inte värre. 

Jag tappar så lätt humöret av småsaker. Fånigt nog kändes det som om att hela dagen var förstörd. Jag blev sur och grinig. Rastlös och trött. Och till och med sugen på chips… Då är det fara å färde.

Tvingar mig trots allt ut på promenad. Med tjockjacka och en bandana (fånigt ord) runt halsen och en annan som skydd för öronen. Och under över alla under – det är riktigt skönt att traska fram i motvinden. 

Det här ska jag lägga bakom örat och ta fram nästa gång det tar emot. För nu slösade jag bara bort en halv dag med att sitta och vara grinig alldeles i onödan. 

Lördagspromenad och lite viktgnäll

Vaknade otroligt sent. Total sömn nästan 10 timmar. Vet inte när det hände senast. Otrevlig överraskning på vågen. Nästan två kilo upp jämfört med igår, trots gårdagens fasta! Förnuftsmässigt inser jag att det är en massa vätska som jag samlat på mig och att det säkert rättar till sig om en dag eller två, men ändå blir jag så jäkla förbannad. Wåge kollar på TV – en massa hurtbullar som springer Stockholm maraton och av någon anledning gör det mig på ännu sämre humör. Så det är bara att lämna huset och ut på vägarna. Nya sportjackan skyddar mot nordanvinden och hörlurarna perfekta som öronmuffar. Väljer att lyssna på Den vassa eggen. Ett bra val som får mig att glömma min onda fotled och bara fokusera på låttexterna. Hittade en ny favorit: En ängel på isen. Inget minne av den från tidigare. Så klart måste jag ha hört den många gånger men har uppenbarligen aldrig lyssnat.

Planerade 4 km tar strax under en timme, dvs som vanligt hinner jag 1 km på en kvart. Lite skillnad mot de som springer maran på dryga två timmar. Tio gånger så långt som jag gick idag men bara dubbla tiden. Nåväl, kanske inte riktigt dem jag ska jämföra mig med. 4 km innebar nästan hela vägen fram till Stavby. Wåge och Linus hämtar upp och väl hemma känner jag mig betydligt nöjdare än innan jag gick ut. Fast retar mig ändå på vikten.

Spotify-länk till En ängel på isen: