Nedräkning pågår

Nu är det bara drygt en vecka kvar tills Linus kan flytta in i nya lägenheten på Tallbacksvägen. Igår fick han se stället för första gången – visserligen bara utifrån, men ändå. Vet inte hur mycket han förstod, men han verkade rätt nyfiken. Vi for sedan direkt till IKEA och shoppade lampor med mera. Engagerad ung man fick välja själv.

Och tiden bara går…

Så har ännu en julafton passerat – min 59:e. Vi hade det vanliga gänget här och det så tydligt hur åren rasslar på. Svårt att inse att syrran äldsta nu är lika gammal som jag var när vi flyttade hit. Och att jag själv nu är äldre än vad pappa var när han dog.

Sista tiden har det mesta kretsat kring Linus förestående flytt om en månad. Hur ska det gå? Kommer han att känna sig ensam? Kommer det att vara vettig personal? Hur får vi insyn i Linus vardag? Hur blir det för honom att krypa till kojs utan godnattkram? Hur ska Wåge och jag fixa det här. Hela vår tillvaro har ju handlat om att se till att Linus ska få ett så bra liv som möjligt. Många blanketter att fylla i till kommun och Försäkringskassan. Mycket tjafsande med alla möjliga handläggare. Mycket sorg över att Linus går miste om så mycket i vardagen som de flesta av oss andra får per automatik. Sorgen över att vi aldrig kommer att få uppleva glädjen över att få barnbarn. Oron över vad som ska hända om vi dör före honom. Men framför allt har vi haft ett liv tillsammans fyllt av värme och kärlek. Och vi har haft lyckan att få lära oss att glädjas åt sånt som andra bara tar för givet. Som när Linus tog sina första steg.

Vi kommer naturligtvis att ha en fortsatt nära relation till honom, men det kommer säkert ändå att bli väldigt annorlunda.

26 år tillsammans. Nu börjar en ny fas i våra liv.

Nyläst – Med ögon känsliga för grönt

Wow – jag har nyss läst den nyutkomna biografin om en av mina stora favoriter: Barbro Hörberg. Föga oväntat har den titeln Med ögon känsliga för grönt. Jag var fortfarande barn när Barbro slog igenom och har inga som helst minnen av hennes kändisskap men hennes låtar har följt mig genom åren. Jag lyssnar än idag på Barbro när jag har möjlighet att få lyssna och njuta utan att bli störd. Hennes texter går rakt in i själen, särskilt dagar då nostalgi och vemod slår till.

Det var otroligt givande att få läsa om Barbros liv och låttexterna får ännu en dimension nu när jag känner till de händelser och upplevelser som hennes texter bottnar i. Läsningen blev också en nostalgitripp tillbaka till 60- och 70-talen.

Konstigt på något sätt att Barbro var nästan jämnårig med mina föräldrar. Hon föddes 1932 och mina föräldrar två år senare. Jag har inget minne av att Barbro spelades hemma hos oss på 70-talet. Måste komma ihåg att fråga mamma vid tillfälle.

Boken är skriven av kulturjournalisten Alexandra Sundqvist och är hennes författardebut. Till grund för boken ligger många intervjuer med de som kände Barbro och även Barbros egna brev och dagboksanteckningar. Boken innehåller också referensmaterial som låt- och källförteckning.

Jag brukar numera lämna böcker vidare när jag läst ut dem, men den här kommer att bli kvar i hyllan. Jag rekommenderar den varmt till er som delar min kärlek till Barbro Hörbergs visskatt.

Hennes musik finns på Spotify – lyssna och njut!

https://open.spotify.com/artist/7urXjli8ptr8Y8Z0XLtiJ9


Alexandra Sundqvist: Barbro Hörberg. Med ögon känsliga för grönt.

Utgiven 2017 på Ordfront förlag. ISBN 978-91-7037-937-6

Nyläst – Spår av Lena Sundström

Längesen jag sträckläste en bok och längesen jag läste en pappersbok med små attans bokstäver. Men idag på självaste Mors dag har jag läst Spår av Lena Sundström. Egentligen en faktadokumentär men skriven på ett sätt som gör att det känns som en höjdarbok i krimgenren. Boken består av berättelsen om hur två egyptier på oklara grunder i samarbete med amerikansk underrättelsetjänst utlämnades till Egypten i kölvattnet av 9/11. 

En riktigt ruggig historia och det är så obehagligt att det är så här det går till. Lögner och feghet hos ansvariga tjänstemän och regeringsmedlemmar i Sverige. Att amerikanska underrättelsetjänsten ägnar sig åt en massa skit var ju inget nytt däremot. Och Egypten sen… tvi vale. Äckligt att det blev ett sånt turistland dit folk åkte på all-inclusive. Som Spanien på Francos tid. Eller varför inte Thailand idag?

Läs den om du har tillfälle!

pocketutgåvan: ISBN 978-91-7503-307-5, tryckår 2014

bokomslag till Spår av Lena Sundström

Senast lästa – Verkan av Torbjörn Flygt

Gillar Flygts språk. Läste med stor behållning Underdog när den kom. Sen köpte jag den här, men den blev stående i bokhyllan som så många andra böcker jag köpt under de år jag har varit för sjuk för att läsa.

Verkan var också en läsupplevelse, om dock inte lika speciell som Underdog. Kan inte vara kul att vara författare och känna att man redan har gjort sitt mästerverk och inte kan överträffa sig själv igen.

En skildring av det nya mörkare Sverige som alltmer präglas av “vanliga människors” rädsla och misstro. Obehaglig men givande läsning.

Torbjörn Flygt, Verkan, Norstedts 2004, ISBN 91-1-301341-6

bokomslag

film via streamingtjänsten MUBI

 Jag tecknade nyligen ett abonnemang på streamingtjänsten MUBI, som har ett annorlunda koncept jämfört med konventionella tjänster. Det finns bara 30 filmer tillgängliga, men varje dag tar de bort den som legat ute längst och lägger till en ny.

Under flera år har jag inte haft tålamod eller koncentration nog att se en hel film, eller så har jag somnat mitt i. Men nu funkar det!

Det kanske inte beror på MUBI utan beror kanske bara på att jag är i bättre skick nu än tidigare, men jag tror ändå att tjänstens utbud har en viss del i att jag orkar med hela filmer.

Högkvalitativa filmer från hela världen gör att det blir svårt att välja, så det är tur att det bara ligger 30 filmer ute. En del väljer jag bort direkt: min gräns är för länge sedan passerad när det rör sig om filippinska filmen Melancholia – “an eight-hour meditation on the maddening persistence of sadness in this world, divided into three parts following a prostitute, a pimp and a nun who wander the countryside”. Det skulle jag aldrig palla med – varken tidsmässigt eller innehållsligt.

Bästa upplevelserna hittills har varit:

  • The Greatest Movie Ever Sold av Morgan Spurlock (han som gjorde Supersize Me) – en ironisk och underhållande dokumentär om marknadsföring och produktplacering i filmbranschen
  • La siciliana ribelle – ruggig maffia-film som avviker lite i stilen från andra filmer i kategorin. Bygger på en verklig historia. Mycket sevärd!
  • Hors de prix (Priceless) – mycket underhållande om sol-och-vår på franska rivieran. Snyggt filmat och med tydligt 60-talsskimmer.

Nu återstår att se om mitt filmtittande kommer att fortsätta när vardagen drar igång mer på allvar nästa vecka. Kan det bli någon film då och då så är jag mer än nöjd.

Nytt år igen…

Efter flera dagar med blåst är det idag så stilla att det nästan är magiskt. Solen strålar och värmer till och med en aning. Efter plus 9 grader (sic!) ligger temperaturen idag på ca 0 grader.

Det riktigt suger i kroppen av längtan att gå ut på långpromenad men klantigt nog tog jag Furix när jag steg upp vilket omöjliggör detta önskeprojekt. Men skönt att känna att jag längtar efter att röra på mig i alla fall. Känns sunt och bra.

Nyårsaftonen firades i frid och ro. Bara Wåge och jag. Hummer från Saluhallen nedsköljd med kranvatten. Vid tolvslaget skålade vi i citronvatten på altanen utan ytterkläder. Har jag någonsin tidigare haft en alkoholfri nyårsafton efter barndomsåren? Tveksamt. Skulle kunna vara det nyår då Linus föddes en vecka senare. Skönt att det funkar, men det ska erkännas att det inte riktigt blir samma feststämning utan alkohol… Det vore hyckleri om jag påstod något annat.

img_1060

img_1085

Kinesen – Henning Mankell

En riktig tegelsten som jag hittat i begagnathyllan på jobbet. Längesen jag läste Mankell och längesen jag tog itu med en tegelsten.Det tog tid att komma igenom den. Inser att jag nog inte ska ge mig på såpass tjocka böcker nuförtiden. Det blir inte många sidor innan jag somnar, så en sån här bumling tar ett par månader att läsa vilket gjorde att jag tröttnade på den på slutet och längtade efter att få läsa något annat.

Men visst är det bra krim. Gillar Mankells otäcka intriger och den ständigt närvarande samhällskritiken. Och jag fick lära mig en del om Kina också.

Camilla Läckberg – Änglamakerskan

Längesen jag läste pappersbok och längesen jag läste krim. Hittade den här i bokåtervinningshyllan på jobbet. Läckberg var jag rätt trött på, men den här fastnade jag i ganska omgående. En ganska ruggig historia en intrig som rör sig mellan 1800-talet till nutid.

bok_lackberg_anglamakerskan

Camilla Läckberg – Änglamakerskan. 2011. ISBN 978-91-7503-101-9

om döden och ångest så här på allhelgona

snart har 26 år passerat...
snart har 26 år passerat…

Jag är inte rädd för min egen död i sig. Men rädd för hur vår son skulle få det om vi dör före honom, vilket ju dessvärre är sannolikt. Och så är jag rädd för att bli liggande sjuk länge med värk och plågor innan döden. Jag vill dö knall och fall och gärna tillsammans med man och son. Men så kan man ju inte tänka – fast ändå tänker jag så lite grann.

Sen vet jag inte vilken ångest som är värst. Den jag har när jag ångestspekulerar kanske är värre än när man väl ligger där. När jag var så där sjuk väldigt länge så var jag rätt övertygad om att det skulle gå åt skogen och visst var det hemskt med smärtor och otäcka sjukhusupplevelser, men ändå var det som jag bara ”flöt med”. Antagligen fattade jag väl just då att jag inte kunde kontrollera situationen och på något sätt gjorde det mig nog lugnare.

I friskt tillstånd vill jag kunna kontrollera allt

Mitt i alla grumliga tankar kring dessa existensiella frågor är jag samtidigt också glad för att jag hämtat mina nya glasögon och köpt en varm vinterjacka idag! Skönt att flera olika sorts känslor kan surra runt i själen samtidigt

äntligen nya glasögon! och de matchar nyinköpta jackan!
äntligen nya glasögon! och de matchar nyinköpta jackan!