Läst: Visenterna av Ulf Lundell

Blev mycket Lundell den här sommaren. Visenterna kom ut 2014, alltså 4 år innan den av mig nyss lästa Vardagar. 2011 kom Allt är i rörelse, som jag har kvar att läsa.

Letade desperat efter Visenterna i pappersformat. Jag har i princip helt gått över till e-böcker, men det känns som att just Uffe vill jag läsa i pappersform. Förmodligen för att Uffe själv är lite bakåtsträvande vad gäller modern teknik – haha. Hittade den ingenstans så det var bara att ladda ner den och läsa den i mobilen. Det gick bra det med, kanske t o m bättre. Lundells luntor är inget jag gärna läser i sängen.

Precis som Vardagar är Visenterna skriven i dagboksform, men med skillnaden att i Vardagar är det uttryckligen Uffes egen dagbok medan han i Visenterna gömmer sig bakom den fiktive dagboksförfattaren Frank Kornfeldt.

Enligt förlaget (W&W) är boken ”en roman om längtan, ledan, döden, kvinnan, åldrandet och en allt mer alienerad samtid.” och det är väl en bra sammanfattning. Lundell bluddrar på på sitt karakteristiska vis där allt känns som han sätter på pränt allt som rör sig i hans huvud i en enda röra. Naturobservationer blandas med politiska kängor som blandas med existentiella frågor som blandas med ångest och ilska. Men inte mycket glädje slår det mig nu. Lundell är nog en mycket bitter och grinig man.

Hursomhelst var det härliga lästimmar jag fick med Uffe den här magiska sommaren.

Tack Ulf Lundell och jag förlåter dig din något sunkiga kvinnosyn eftersom jag känner mig befryndad med dig vad gäller mycket annat i din livssyn.

Det måste vara kring 40 år sedan som jag låg i farsans skinnsoffa och lyssnade på en sönderspelad Lundell-vinyl och läste om en välbläddrad Jack. Så mycket har hänt sen dess. Vem vet, om 20 år kanske jag ligger på sjukhem och läser Jack på surfplattan med the Best of Uffe i lurarna.

PS En extra knorr blir det när berättarjaget Frank Kornfeldt funderar över herr Lundell och t o m stjäl något inne i hans scenloge på en releasefest. Sån där skön metagrej som gör att det svirrar till lite i skallen.

 

Nyläst – Med ögon känsliga för grönt

Wow – jag har nyss läst den nyutkomna biografin om en av mina stora favoriter: Barbro Hörberg. Föga oväntat har den titeln Med ögon känsliga för grönt. Jag var fortfarande barn när Barbro slog igenom och har inga som helst minnen av hennes kändisskap men hennes låtar har följt mig genom åren. Jag lyssnar än idag på Barbro när jag har möjlighet att få lyssna och njuta utan att bli störd. Hennes texter går rakt in i själen, särskilt dagar då nostalgi och vemod slår till.

Det var otroligt givande att få läsa om Barbros liv och låttexterna får ännu en dimension nu när jag känner till de händelser och upplevelser som hennes texter bottnar i. Läsningen blev också en nostalgitripp tillbaka till 60- och 70-talen.

Konstigt på något sätt att Barbro var nästan jämnårig med mina föräldrar. Hon föddes 1932 och mina föräldrar två år senare. Jag har inget minne av att Barbro spelades hemma hos oss på 70-talet. Måste komma ihåg att fråga mamma vid tillfälle.

Boken är skriven av kulturjournalisten Alexandra Sundqvist och är hennes författardebut. Till grund för boken ligger många intervjuer med de som kände Barbro och även Barbros egna brev och dagboksanteckningar. Boken innehåller också referensmaterial som låt- och källförteckning.

Jag brukar numera lämna böcker vidare när jag läst ut dem, men den här kommer att bli kvar i hyllan. Jag rekommenderar den varmt till er som delar min kärlek till Barbro Hörbergs visskatt.

Hennes musik finns på Spotify – lyssna och njut!

https://open.spotify.com/artist/7urXjli8ptr8Y8Z0XLtiJ9


Alexandra Sundqvist: Barbro Hörberg. Med ögon känsliga för grönt.

Utgiven 2017 på Ordfront förlag. ISBN 978-91-7037-937-6

Öronmaskar och en gammal fransk bro

Som så ofta tänker jag att om jag fick leva om mitt liv skulle jag vilja forska kring minnesinlagring i hjärnan.

När jag vaknade i morse vid femtiden hade jag den gamla franska sången Sur le pont d’Avignon plonkandes i skallen. Hur går sånt till? Det hade ju varit en sak om det varit någon favorit jag spelar ofta eller någon sommarplåga som maler på i radion för jämnan. Men i det här fallet rör det sig om en gammal fransk visa som jag sjöng som barn på ”franska kursen” som mina överambitiösa föräldrar satte lillasyster och mig i redan innan vi börjat skolan. Jag har varken positiva eller negativa minnen av vare sig visan eller kursen.

Öronmaskar pratar en del forskare om – en sorts musikens Madeleine-kakor men vad är det i så fall som triggar igång masken? I kakornas fall är det ju en doft, men vad kan ha plockat fram en fransk visa ur min hjärnas dunkla vrår? Är det så att när man är trött – nyvaken, stressad, onykter – så tappar hjärnan sina logiska kopplingar och lagrad information/minnen ploppar upp rent slumpmässigt. Som en hårddisk som tappat filstrukturen. Men det borde väl ändå finnas en utlösande faktor som får musiken att dyka upp? Och varför är det bara musik? Åtminstone har jag aldrig upplevt fenomenet med annat än musik.

Att likna hjärnan vid en dator med närminne/arbetsminne respektive långtidsminne/lagringsminne är ju vanligt, men efter vad jag har läst är den mänskliga hjärnan avsevärt mer komplex. Och det känns skönt. Men samtidigt skulle det kännas gott att köra en Ctrl-Alt-Del på skallen när den kokar över…

Men klippet här funkar kanske lika bra

Sur le Pont d’Avignon
On y danse, On y danse
Sur le Pont d’Avignon
On y danse tous en rond

Om visan – Wikipedia-länk

Mera om visan och andra franska sånger från Mama Lisa

Kort om öronmaskar från Forskning och Framsteg

Och mera om maskar från SVT

Om Madeleine-kakor från Wikipedia

Boktips – Min feta historia: Överviktskirurgi – Välsignelse eller förbannelse? av Maria Jallow

Maria Jallow gjorde för ett antal år sedan en gastric-bypass-operation (GBP). Som så många andra fick hon många komplikationer efteråt och nyligen lät hon återställa magen. Detta hade dock inte skett då hon skrev boken.

Boken är uppdelad i två delar. Den första är en självbiografisk berättelse om Maria från barndomsåren och fram tills när boken skrevs. Den andra är mer som en uppslagsbok om metabolism, makronutrienter, vitaminer och mineraler mm.

Del ett är den jag som var mest värdefull för mig. Hög igenkänningsfaktor för mig. Kastades tillbaka till hur det kändes när mamma sa att jag inte borde ha tvärrandiga kläder för det ”passar inte när man är tjock”. Samma sak med lugg – jag klippte lugg bland det första jag gjorde när jag flyttat hemifrån… Någon GBP har jag däremot inte gjort (även om min läkare erbjöd mig att skicka en remiss, trots att jag inte ens bett om det – sic!). Men min stympade tjocktarm verkar ge liknande efterföljande problem som de som författaren beskriver efter hennes GBP.

Del två är väldigt faktaspäckad med massor av information. Bra att ha samlat på ett ställe, men den här typen av info passar bättre på webben. Författaren hade också i princip helt enkelt citerat andras sammanställningar med en hel del ganska trista översättningar från engelska (google-översättningar?) Bra initiav av författaren att försöka ge en komplett bild men jag tycker inte att det blev så bra och som sagt så hade det passat bättre i webbformat.

Sammanfattningsvis var boken klart läsvärd, men det hade räckt med del ett. Kan det vara så att författaren tänkte att hon skulle tas mer på allvar om det fanns med en faktadel? I så fall är det synd.

Boken finns både som e-bok och i tryckt form.


Maria Jallow, Min feta historia: Överviktskirurgi – Välsignelse eller förbannelse?
ISBN 978-91-7569-316-3 (e-bok)
ISBN 978-91-7569-316-3 (tryckt bok)

bokomslag
Bokomslag Min feta historia: Överviktskirurgi – Välsignelse eller förbannelse?