Öronmaskar och en gammal fransk bro

Som så ofta tänker jag att om jag fick leva om mitt liv skulle jag vilja forska kring minnesinlagring i hjärnan.

När jag vaknade i morse vid femtiden hade jag den gamla franska sången Sur le pont d’Avignon plonkandes i skallen. Hur går sånt till? Det hade ju varit en sak om det varit någon favorit jag spelar ofta eller någon sommarplåga som maler på i radion för jämnan. Men i det här fallet rör det sig om en gammal fransk visa som jag sjöng som barn på ”franska kursen” som mina överambitiösa föräldrar satte lillasyster och mig i redan innan vi börjat skolan. Jag har varken positiva eller negativa minnen av vare sig visan eller kursen.

Öronmaskar pratar en del forskare om – en sorts musikens Madeleine-kakor men vad är det i så fall som triggar igång masken? I kakornas fall är det ju en doft, men vad kan ha plockat fram en fransk visa ur min hjärnas dunkla vrår? Är det så att när man är trött – nyvaken, stressad, onykter – så tappar hjärnan sina logiska kopplingar och lagrad information/minnen ploppar upp rent slumpmässigt. Som en hårddisk som tappat filstrukturen. Men det borde väl ändå finnas en utlösande faktor som får musiken att dyka upp? Och varför är det bara musik? Åtminstone har jag aldrig upplevt fenomenet med annat än musik.

Att likna hjärnan vid en dator med närminne/arbetsminne respektive långtidsminne/lagringsminne är ju vanligt, men efter vad jag har läst är den mänskliga hjärnan avsevärt mer komplex. Och det känns skönt. Men samtidigt skulle det kännas gott att köra en Ctrl-Alt-Del på skallen när den kokar över…

Men klippet här funkar kanske lika bra

Sur le Pont d’Avignon
On y danse, On y danse
Sur le Pont d’Avignon
On y danse tous en rond

Om visan – Wikipedia-länk

Mera om visan och andra franska sånger från Mama Lisa

Kort om öronmaskar från Forskning och Framsteg

Och mera om maskar från SVT

Om Madeleine-kakor från Wikipedia

Lördagspromenad och lite viktgnäll

Vaknade otroligt sent. Total sömn nästan 10 timmar. Vet inte när det hände senast. Otrevlig överraskning på vågen. Nästan två kilo upp jämfört med igår, trots gårdagens fasta! Förnuftsmässigt inser jag att det är en massa vätska som jag samlat på mig och att det säkert rättar till sig om en dag eller två, men ändå blir jag så jäkla förbannad. Wåge kollar på TV – en massa hurtbullar som springer Stockholm maraton och av någon anledning gör det mig på ännu sämre humör. Så det är bara att lämna huset och ut på vägarna. Nya sportjackan skyddar mot nordanvinden och hörlurarna perfekta som öronmuffar. Väljer att lyssna på Den vassa eggen. Ett bra val som får mig att glömma min onda fotled och bara fokusera på låttexterna. Hittade en ny favorit: En ängel på isen. Inget minne av den från tidigare. Så klart måste jag ha hört den många gånger men har uppenbarligen aldrig lyssnat.

Planerade 4 km tar strax under en timme, dvs som vanligt hinner jag 1 km på en kvart. Lite skillnad mot de som springer maran på dryga två timmar. Tio gånger så långt som jag gick idag men bara dubbla tiden. Nåväl, kanske inte riktigt dem jag ska jämföra mig med. 4 km innebar nästan hela vägen fram till Stavby. Wåge och Linus hämtar upp och väl hemma känner jag mig betydligt nöjdare än innan jag gick ut. Fast retar mig ändå på vikten.

Spotify-länk till En ängel på isen: