Totalt onödig vägslåtter – och nä, blommor skymmer inte sikten

Även i år på en försommardag när vägrenarna är som vackrast kom Trafikverkets djävulsmaskiner och massakrerade allt det sköna. Det var först nu i december som jag kom till skott och postade ett klagomål till Trafikverket:

Hej Trafikverket,

Detta rör våra synpunkter kring vägslåttern utmed väg C683, men kunde lika gärna handla om vilken småväg som helst i vår del av Uppland.

Finns det något bättre än att när försommaren börjar gå över i högsommar vandra ute längs vägarna och njuta av blomprakten i dikesrenarna? Smaka på årets första smultron. Och se fram emot att njuta av sommarens växtrikedom.

Vi anser att slåtter är helt onödigt utmed dessa småvägar, som så vitt vet, inte är olycksdrabbade vad gäller viltolyckor och som är glest trafikerade. Den slåtter som ändå görs sker dessutom alldeles för tidigt långt innan de vilda växterna hinner släppa sina frön. Vi har bott här i 30 år och tidigare brukade slåttern ske i slutet av juli eller kanske till och med i början av augusti.

I dessa tider när det talas så mycket om hur viktigt det är att bevara biologisk mångfald och artrikedom kan vi inte förstå hur slåttern kan ske så tidigt.

Såg en TV-intervju med Sveriges främste fjärilsforskare Bo Söderström som även han noterat att slåttern görs allt tidigare. Enligt honom en katastrof för bl a fjärilar och totalt onödigt att göra det före slutet av augusti om ingen överhängande trafikfara föreligger. Han kallade det för allmän städiver.

Den 23 juni i år tog vi en kvällspromenad och räknade till 20-talet arter av vilda blommor och njöt av solmogna smultron som växte i vägkanten. Dagen efter kom så djävulsmaskinerna och började slåttra. Under en veckas tid körde de inte bara en gång utan FYRA gånger, med allt bredare kniv. På vissa håll körde de ända ner till jordsvålen. När de var färdiga fanns inte ett smultron, inte en blomma. Och de vackra fjärilarna hade flugit nån annanstans.

Förutom att slåttern förstör för fjärilar och humlor blir det en förfulning av oss landsbygdsbors promenadstråk, faktiskt en försämring av vår livskvalitet. Att promenera längs en slåttrad vägren är ingen njutning alls.

Slåttern torde väl också utgöra en brandrisk när den görs vid torrt väder.

Dessutom verkar det vara slöseri med våra gemensamma skattemedel att köra runt med säkert svindyra monstermaskiner FLERA gånger utmed otaliga småvägar. Det är lätt att spekulera om huruvida det rör sig om upphandlade privata entreprenörer som vill roffa åt sig rejält genom att köra flera gånger…

Vi körde runt en del i somras och kunde konstatera att:

Den ”onödiga” slåttern vid småvägarna gjordes betydligt tidigare än slåttern vid de stora vägarna (t ex väg 288), där det väl är motiverat att slåttra.

I andra delar av Uppland, tex nordvästra och utåt Roslagskusten, hade man inte alls gått så hårt fram som i vår del av landskapet.

Vi blir extra förbryllade när vi på er hemsida läser:

——

  • ”Slåtter och röjning på väg med artrik vägkant
    Hur utför man slåtter och röjning där det finns en artrik växtlighet i vägkanten?
    Utmed det mindre vägnätet förekommer i många fall en rik ängs- och hagmarksvegetation. Vägkanterna är en tillflyktsplats för dessa växter eftersom allt fler ängs- och hagmarker försvinner i vårt landskap.
    Artrika vägkanter har inget formellt skydd, men det är viktigt att arbeta för att öka den biologiska mångfalden i vägkanterna. Det kan vi göra genom att ändra vägkantskötseln, så att den mera efterliknar skötseln av de gamla ängs- och hagmarkerna. Vid behov tar vi bort siktskymmande växtlighet.
    Ängs- och hagmarkerna gynnas om vi följer dessa principer för skötseln:
    Vi senarelägger slåttern av vägkanterna till efter den 15 juli.
    Vi samlar upp de avslagna växtresterna.
    Vi använder slående verktyg om det inte är möjligt att samla upp höet.”
  • —–

    Där vi bor finns gott om ängs- och hagmark och stor artrikedom, om än inga extremt sällsynta växter.

    Nedan en möjligen inte komplett lista på vad som spirade i vägkanterna dagen innan årets slåtter:

    • blåklocka
    • ängsklocka
    • vitmåra
    • gulmåra
    • vitklöver
    • rödklöver
    • smörblomma
    • humleblomster
    • S:t Johannis nycklar
    • vitsippa
    • blåsippa
    • malva
    • smultron, både blommor och mogna ljuvliga bär
    • kattfot
    • fibblor (flera arter)
    • älggräs
    • fackelblomster
    • brudbröd
    • hundloka
    • maskros
    • skogsnäva
    • vildros
    • renfana
    • vitblära
    • ett flertal vackra grässorter

    Slutligen är vi medvetna om att det finns de som av för oss dunkla skäl tycker att det ser fint och städat ut efter slåtter. Men det är väl självklart att artrikedom för ”blommor och bin” väger tyngst.

    vänliga hälsningar från Eva och Wåge Gustafsson


    Jag hade inte förväntat mig något särskilt vettigt svar men det nonchalanta svar jag fick överträffade med råge mina onda föraningar. Observera särskilt avsnittet om lupiner, som jag inte nämnt med ett ord. Troligen är det ett standardsvar. De kunde de lika gott ha kunnat skicka som autosvar…..

    Hej Eva!

    Vi har nationellt ställda kvalitetskrav och tidsplaner som entreprenörerna följer för att utföra årlig slåtter och röjning på rätt sätt. Till exempel ställer vi krav på att entreprenören ska ta hänsyn till så kallade artrika vägmiljöer när de gör olika typer av åtgärder.

    Slåtter och röjning av vägområdet förbättrar trafiksäkerheten i och med att växtlighet som kan hindra sikten försvinner. Detta är särskilt viktigt i korsningar. Samtidigt bevaras också vägmiljöns karaktär, och det bidrar till att bevara landskapsbilden och trivseln längs vägarna. Vägrenarna har visat sig vara tänkbara levnadsmiljöer för många djur- och växtarter. Därför ställer vi krav på att entreprenörerna ska ta särskild hänsyn till vissa utpekade artrika vägkanter.

    På vissa ställen finns det rikligt med lupiner i vägslänterna, men enligt skötselavtalet kommer de att tas bort. Detta rekommenderar också experterna, eftersom lupinen inte tillhör vår ursprungliga flora, utan har förts in i Sverige som prydnadsväxt. Man antog länge att lupinen inte spreds från vägrenarna och gårdsplanerna till naturen. Men tyvärr håller lupinen på att ta över växtplatserna för många utrotningshotade arter. Därför sparar vi dem inte i samband med slåttern.

    Om du svarar på detta meddelande är det viktigt att du inte ändrar i ämnesfältet för att ditt svar ska hamna rätt.

    Med vänlig hälsning NN, Handläggare, Kontaktcenter, Telefon: 0771-921 921
    Trafikverket, 781 89 Borlänge, www.trafikverket.se


    Konstaterade cyniskt att Trafikverket inte bryr sig ett skvatt om att följa upp i vilken mån entreprenörerna uppfyller de ”nationellt ställda kvalitetskraven”. Ibland tänker jag att männen som kör monstermaskinerna troligen är samma individer i yngre upplagor som kör omkring i A-traktorer med kepsen bakochfram och förfular vägrenarna med tomburkar och snabbmatsskräp.

    Jag ville åtminstone markera att jag tyckte att jag hade fått ett blaha-svar och skrev:

    Hej, här saknas såväl lupiner som korsningar. Att slåtter skulle bidra till att ”bevaras också vägmiljöns karaktär, och det bidrar till att bevara landskapsbilden och trivseln längs vägarna.” upplever vi nästan som lite skrattretande. Och att blommor skulle hindra sikten är absurdt.
    Men nu vet vi ju i alla fall att ni tycker att det är så här slåtter ska göras utmed natursköna trafikglesa och icke olycksdrabbade småvägar.

    vänliga hälsningar från Eva Gustafsson


    Känns bra att jag skickade in mitt klagomål, även om det inte ledde till ett skit.